Datasektionens Öppna Mästerskap i Dart, DöMD, gick som vanligt av stapeln i slutet av mars. Vi, fem gamla dörrstoppar och två provstoppar styrde onsdagen den 24 mars kosan mot Linköping. Tåget avgick klockan 16.45, och som vanligt började vår reseledare Isak Styf att oroa sig, när ett antal medresenärer inte hade anlänt 16.40. Vi, Jonas Olofsson, Robert Hedlund, Daniel Edberg (efter detta kallad Ocho) och Daniel Forsberg hade fastnat på Videoteket, där ett antal flipperspel fanns att nyttja mot viss ersättning.

Nåväl, allting slutade lyckligt, och vår resa mot Stockholm började. Kortleken togs fort fram, för att vi skulle kunna fördriva tiden på ett nyttigt och effektivt sätt. En mindre nyttig, men desto mer effektiv sysselsättning gick ut på att förtära dryck för vuxna under kontrollerade former. Efter ett tag, grabbade vi tag i Ocho, och på ett grymt och hänsynslöst sätt blev han #33. Vi satte honom direkt i syträning tillsammans med de två provstopparna, Foppa ( ej Falcons reklampelare) och David Lundquist. De var sysselsatta ett antal timmar med att sy sina västar, så vi gamla skulle kunna känna igen dem i fiendeland = Linköping. Vi fortsatte med förtäringen och kortspelandet långt in på torsdagen. Innan sänggåendet, gick en av våra SöHL-polare, Danne , iväg en sväng, för att sedan återvända som en sönderslagen hjälte. Detta skulle komma att bli en återkommande grej under hela resan, dvs att Danne tog emot alla smällar med huvudet, vilket inte är så smart ibland. Tyvärr så låg vi vägg i vägg med maskinarna. Dessa levde om hela natten, så att vi inte fick en blund, eller var det tvärtom? J

Väl framme i hufvudstaden, styrde vi hungriga kosan mot McKänguru för näringsriktig frukost. Där fann vi ett storstadsfenomen patrullera sitt område då en yngre kille gled omkring därinne med pistolkolven utstickandes ur byxfickan. Efter ett tag dök ambulansen upp med bår och allt, vilket gjorde att vi blev lite oroliga för vad som hade hänt, det visade sig dock bara vara en anställd som halkat och slagit sig. På väg till tåget från Sthlm till Lkp sökte Rob upp en polisman som tacksamt tog emot information om McKänguru-killen, drog sin pistol och snackade lite walkie-talkie. Vi hade tyvärr inte tid att kolla upplösningen på detta torsdagsmorgonsdrama. På tåget höll sig de flesta väldigt passiva – vi anlände Folke Filbyters stad runt 11.

I Linköping möts man allt som oftast av Jansson med egenhändigt blandad frukostjuice. Så även detta år. Jonas bestämde sig för att nyttja stationens sanitetsutrymmen, han avkrävdes fem kronor för besväret, betalade och ställde sedan ifrån sig de grejer han hade i händerna – det skulle han inte gjort ty när han nu försökte öppna dörren hade tidsgränsen vida passerats och Jonas fick återgå till de andra, lika nödig som han lämnat oss. Vi stuvades sedan i omgångar in i minibussar (med eller utan tanklock) och forslades mot Skånes och Smålands nationslokal, Skåland. Väl där hälsades vi välkomna av gamla bekanta. Biljetter tilldelades oss alla och återigen påbörjades kortspelandet, denna gång med inte lika passiva deltagare som under morgonens tågresa. Vissa bekantade sig närmare med vår fadder Håkan. Håkan ville prova tratten som tillverkats under förmiddagen, ett tag senare irrade han halvnaken kring på området spridandes maginnehåll som den värste bevattningsanordning. Bör det tilläggas att vi inte träffade på vår fadder efter det förrän dagen efter? J Bastu och välbehövlig dusch följde varefter vi vandrade iväg mot Kårallen (Linköpings motsvarighet till kårhuset) för att delta i förDöMD och bli utfodrade. Korvstroganoff serverades men detta år uteblev matkriget – vi gjorde vårat bästa för att starta det J . Efter middagen var det dags för vanligt disco/pub. Censur. Sen gick vi hem – utom Isak som tydligen hade privilegiet att få övernatta på plats (kramandes sitt porslinsgosedjur).

Fredagen började segt för de flesta – vad kunde sitta bättre än lite vattenrutchbana?. Vi bussades till stadens badhus för bad/lekar/vattenrutchbana/bastu/slappa/tvagning. Sveriges genom tiderna giftigaste strumpor uppenbarade sig när Isak anlände J . Åter till kårallen för näringsintag och den av alla efterlängtade 2760-rundan. Vi kan inte svara för resten av dagen… På kvällen däremot var det sittning på Herrgårn’ där vi serverades världens starkaste,alla kategorier, KILi. Efter matstunden försökte personalen slippa behöva servera oss punsch. Då utbrast vi i allsång som fick taket att lyfta sig, i en för stunden nykomponerad punschvisa. Efter ca 30 minuters sång (?) dök det upp en servitris med en bricka punsch, tyvärr hade flickbarnet inga broddar och halkade ca 5 meter från oss. Vi blev mäkta ledsna och fortsatte vår sång. Detta premierades sedemera genom att ytterligare punsch bars in – denna gång i flaskor beklädda med stöttåligt material. Det smakade mums. Kvällen fortsatte senare med pub/disco. Torsdagens dominant höll sig av förklarliga skäl passiv.

Lördagen vaknade de flesta mjukt och skönt på sina liggunderlag – detta gällde dock ej stackars Jonas som blivit tvungen att tillbringa sin natt i ett dragigt trapphus eftersom dörren in till hans liggunderlag gått i lås. Några snälla utbytesstudenter försökte tala med honom men bemöttes med obegriplig tyska varefter de gav upp hoppet om honom och lät honom ligga kvar J . Tyvärr missades i år 2760-lottot likaså pilkastningen som vi tränat så länge inför. Vi trodde verkligen på seger i år efter flera års fiaskon. Efter detta bastade vi glatt i sex timmar för att senare äta middag på en hamburgerrestaurang på vägen till kårallen. Aftonen fördrevs genom dans och andra sociala äventyr. Ocho gick upp i limningen när han såg flickor. De flesta var ganska sega och styrde vid 4 tiden på natten (sommartidsskiftet ägde då rum nämligen) stegen mot sista mötet med Skåland. Där fortsatte festen fram till sex?

Alla vaknade pigga och (observera stavningen!) nytra på lördagsmorgonen – Håkan serverade kalasfrukost och vi tog efter detta farväl genom att ta bussen till tågstationen där vi mötte ett 1,5 timmar försenat tåg mot Stockholm. Trots ett 5 minuters uppehåll på stationen där innan fortsatt resa till Luleå bestämde sig några tappra för att rusa till McKänguru för att inhandla lunch. De hann precis med tåget – men det var det värt. På tågresan nyttjade alla platsbiljetterna utom Ocho som tog en annan plats – den på toaletten. Måste gått en släng av magsjuka i Linköping.

Ett slitet men ack så glatt gäng anlände på måndagsmorgonen till Luleå, efter att på ett föredömligt sätt representerat datasektionen i Östergötland, för att där frysa lite innan varm dusch och säng väntade.

God Natt!

--

Robert Hedlund, #15

Jonas Olofsson, #21

Kristofer Wårell. #24

Isak Styf, #28

Urban Classon, #31

Sigfrid Jönsson, #32

Daniel Edberg, #33

Daniel Forsberg, provstopp

David Lundquist, provstopp