DömD 2002 - Fitta är numera ett verb

Det här är reseberättelsen om Dörrstopps lilla semester till DömD 2002.
Skrivet av #32.

Torsdag - Mest fylla egentligen [I might be wrong]

Saker och ting har ändrats sedan föregående år då den här resan har genomförts. #32 har skaffat sig ett vettigt arbete nere i Skåne och får därför ta en ensammare men snabbare tågresa än de övriga för att ta sig till Linköping. Sopdåliga Järnvägar sköter sig med traditionell statlig effektivitet och tågresan på två och en halv timme blir snyggt och prydlig försenad med trekvart. När han slutligen kommer till Linköping så växer sig förvirringen starkare. Ingen annan från Lule-truppen har lyckats ta sig dit och inga A-katter finns där heller. #32 bestämmer sig raskt för att vänta ut problemet och sätter sig ner på en lämplig bänk. Just i detta nu är han i ett stadium han sällan besökt Linköping i; välklädd, nykter, pigg och uttråkad. Ett antal känslor som det kommer att dröja rätt länge innan han upplever igen. En första bil med A-katter svänger efter ett tag in på parkeringen och ett leende sprider sig snabbt över vår favoritskånings ansikte. Han hinner komma så nära som några meter ifrån bilen innan de genomskådar den civila förklädnaden och ler tillbaka. Minnas bör att det här är människor som i stort sett aldrig sett oss utan OV förr. Några kramar och lite handskakningar utbyts innan #32 får den första flaskan Guck i sin hand. Jochen som senare kommer visa sig vara den av A-katterna som spenderar mest tid med oss markerar med ett litet elakt leende att det kommer att finnas betydligt mer tillgängligt. A-katterna har fått spridda och förvirrade rapporter om var resten av Luleåfolket egentligen befinner sig. SJ har nämligen skött de övrigas tåg med lika stor bravur som #32's så de är en dryg timme försenade. Desto bättre tycker #32 som därmed får en schysst tjuvstart på Gucken. Då vädret plötsligt bestämmer sig för att jävlas lite tvingas the fellowship of the Guck ta skydd i bilarna för att smygsupa lite där i stället. #32 hinner få i sig nästan två flaskor innan tåget med de övriga kommer in till stationen.

Kriget har börjat. Grällt klädda människor och väldigt många av dem kommer inmarscherande. De flesta ansikten är ganska väntade, men där finns ett par överraskningar inbakade. Karin Brandt från ITS till exempel verkar ha bestämt sig för att ge sig in på partykarriären på allvar, inte ett väntat ansikte på en sån här tillställning. Men det är ett mycket trevligt ansikte så #32 misstycker inte. I vanlig ordning konsumeras det kopiöst mycket Guck och man får precis som vanligt närmast kriga för att få tag på det. I år har den inte samma underliga bismak av curry som den hade i fjol. Det tackar vi för, dricker ur och ber om mer. Ganska mycket mer. En hel hockeytrunk för att vara exakt. Piglet från XD6 kommer detta år tungt bestyckad, han har med sig både kofot, bågfil och en stor skruvmejsel. Nåja, så länge grabben har roligt så.

Resten av dagen går i förfestens tecken och samtliga inblandade blir eventuellt lite småfulla. Alla är dock lite distanserade på grund av #32's försprång. Så kommer det att fortsätta vara under större delen av detta DömD. Vi får bo i samma allrum som tidigare, men den här gången slipper vi bortlyfta ytterdörrar så vi får det en aning (läs ganska mycket) varmare. Ingen pik till #28 där inte. En rackarblandning på Schizan och srpiit sätter fin fart på tillställningen och vi börjar festa med Olle och hans fina korridorskompisar igen. Här lyckas #32 med att förlägga "Fäbodjäntan" inne på Olles rum vilket senare skall komma att väcka stor förtvivlan hos oss alla.

Tiden rinner iväg i takt med spriten och det känns som att det bara tar ungefär 90 sekunder tills det är dags att gå till Kårallen. Promenaden dit tar ungefär 6 sekunder, sedan är vi framme vid Joakim von Anka statyn. Den har i år fått ett skydd som ser riktigt stabilt ut i form av närmare tio meter taggtråd lindad kring stolparna den står på. Vi kommer fram till att vi saknar avbitare i den veritabla verktygsbod som XD6 släpat med sig och därför måste låna en avbitare av någon trevlig kisseartad förening. Det får dock bli ett senare bekymmer.

Vi joinar festen efter att ha stuvat undan spriten i den sedvanliga busken. Nästan samtliga av oss lyckas hamna vid samma bord och vi väntar med spänning på årets ammunition, äääh, mat. Vi får in någon form av chili som är svårkastad men ändå fullt duglig. Tidigare har vi haft hyfs nog att låta bli med barnsligheter som matkrig om maten varit kladdig, men sådana principer verkar vi ha glömt hemma den här kvällen. Det dröjer inte många sekunder innan den första laddningen med ett klafs prickar nacken på en intillsittande.

Till en början så är eldgivningen ganska ensidig från vår sida men folk ledsnar efter ett tag på oss av någon underlig anledning och börjar ge igen allt intensivare. En ur Lunds Zapata lag blir hejdlöst less på Martin i XD6 och kommer med gigantiska kliv över matborden för att nå fram till Martin som han sedan prompt mular tallriken. Alla tycker det är skitkul utom Martin. Den som ger sig med i leken... Lundensaren får givetvis ta sig en rejäl laddning mat i ryggen och i nacken under sin marsch tillbaka. Resten av sittningen förflyter relativt fridfullt och sedan tar discot vid.

Om ni läst någon av våra tidigare skildringar av DömD så vet ni förmodligen ganska väl att vi av okänd anledning brukar ha lite svårt att redogöra för händelser vid den här tidpunkten och årets övning är inget undantag. Ett liveband spelar men få av oss lyckas ens märka det. #42 märker det och hyllar dem genom att ta sig en tvåtimmars powernap under scenen. Starkt jobbat. En kille glider upp till #28 och upplyser med ett leende om att CM under kvällens gång varit och såpat stängerna som JvA står på. Taggtråd och såpa. Det här börjar bli intressant. Vad som är mer intressant är att han inte är den enda som under kvällens gång påpekar detta. Det verkar som om folk ser fram emot att vi skall göra det. En liten detalj i Von Anka-frågan kan vara att DS inte haft (särskilt mycket) med nedtagningen att göra tidigare år, men vi har alltid fått skiten (och berömmet från vissa) för det. Vad är det då för mening att låta bli?

Nu dyker en av våra gamla kära vänner upp. TPK kramar tag i #32 och hon är i vanlig ordning på helbra partyhumör. #32 bestämmer sig för att ge sig på ett ordentligt ragg då hans hormoner verkar ha anpassat sig bra till alkoholnivån. I sedvanlig fylleordning spårar han upp målet som ser enklast ut. En tjej sitter längs med dansgolvet. Han slår sig ner bredvid och har det trevligt en stund tills hon vill upp och dansa och någon annan taskmört kommer och norpar henne. Snopet. De flesta börjar känna att det är dags att gå till snickerboan ett tag. Vi promenerar hem och sen är allt mörkt.

Fredag - Tendenserna blir allt mer komiska [I just want bangbangbang]

Vad i h* är det här? #32 vaknar med ett ryck av att #42 har krypit upp i skedställning på honom. Det lilla äcklet kände sig visst frusen och bestämde sig för att använda #32 som elektrisk filt eller nåt. Helt utan hänsyn till att #32 är homofob bortom all sans. Finns bara en sak att göra tycker #32 som går ut och målar gräsmattan en vända i stället. Det tar en stund innan illamåendet släpper så pass att han vågar sig på den första riskabla slurken sprit. #28 följer med ut och hjälper till. Bäst att gå ut, ingen poäng att riskera en sådan övning inomhus, där är snuskigt nog ändå. Det är väldigt nära att det går åt H men det stannar vid en våldsam avgrundsrap för #32.

Att få igång de andra tar TID, det enda som verkar kunna motivera dom att röra på sig är att hota med att bussen ska gå snart. Vi passerar förbi affären där man kan fixa sig lite chips att ha till spriten som frukost. Saltet och fettet fyller i dom små svackorna som finns kvar och nu börjar bakfyllan övergå till ett allt ljuvare stadium. Det dröjer ett tag innan bussarna dyker upp, så pass länge att vi börjar oroa oss att vi gjort fel på nåt sätt, men den tanken är ju i grunden löjlig.

Tidigare år så har denna bussresa varit en skräck, en segdragen kamp mot att hålla tillbaka åksjukan så pass länge att man klarar sig till badhuset utan olyckor. Det är inte lika svårt i år, mycket tack vare skrattsalvor som tvingas fram. Asarna har lyckats ertappa två personer med att ha sex i en soffa när de var hemma hos någon fadder kvällen innan för att se på hans datorsamling. Personbeskrivningen låter bekant och vi kan raskt konstatera att den skyldige är Roubert d.ä. från Lund. När vi försöker tracka honom för detta kontrar den gode Zapata-anhängaren med "JA! VILKA JÄVLA LÖKAR HON HADE!!!" En sån sak förgyller vilken bakfylla som helst. Det börjas på lite halvambitiösa försök att få bussen att ta ett par omstarter i rondellen men chaufförinnan är kanske lite bakis hon med för hon orkar inte vara delaktig i sånt studentikost tjafs.

Väl framme vid badhuset är det några torterande sekunder då vi inte får lov att gå ur bussen. #32 känner hur syrebristen börjar göra sig smärtsamt påmind. Till slut släpper A-Cats-Andreas ut oss och den friska luften känns nästan oförskämt skön i lungorna. Bara tanken på att släppa ner den skämda snuskhögen man kallar för sin kropp i svalt klorat vatten ger oss nästan glädjetårar.

#32 har med sig en pettis med Siggegrogg som flytetyg, men en munter herre i orange tröja som tydligen tjänstgör som badvakt litar inte riktigt på hans försäkran att det bara är läsk i flaskan varpå #32 får gå och lägga flaskan i skåpet i omklädningsrummet i stället. Den muntre mannen har nu en genomtrevlig genomgång om att man inte kan andas vatten, att småbarn är känsliga för blottare och andra nyttiga tips. Genomgången är lång och mycket noggrann och den förlängs av diverse roliga frågor och inlägg. Till slut får vi dock bada. #32 kastar sig rätt ner i den djupa delen och svävar sval, viktlös, klar i huvudet och lycklig ner mot botten på fyra meters djup. Konditionen är dock fortfarande påverkad av bakfyllan så han klarar inte att hålla sig nere så länge. #42 har också tagit sig ner i bassängen som #32 befinner sig i, men de flesta tar sig i stället till den större grannbassängen. #32 och #42 hänger efter. Att knycka ett par flytetyg från de yngre badhusgästerna är en bagatell och sen kan de ligga och pösa en stund i sedvanlig ordning.

Bubbelpoolen där Stoofer med flera sitter och har trevligt ser dock skönare ut så de flyttar sig efter ett tag dit istället. Poolen är tyvär inte igång så länge förrän rengöringsmekanismen kickar in och de tvingas gå vidare. Stoofer och #32 bestämmer sig för att prova den stora utomhusvattenrutschbanan som är en nytillkommen attraktion sedan vi besökte badhuset senast. #32 försöker övertyga Stoofer i det kloka i att åka den med badbyxorna på huvudet men han är för uppfostrad/nykter för att ge sig in på några sådana dumheter. Han tipsar dock att #42 säkert vill vara med. I kön dyker det upp en tjej som ser lite ung ut. Dumbo som han är säger #32 detta. Store-Roubert hör detta och skriker lyckligt till tjejen att #32 anser att hon ser ut som en tolvåring. Poppis. #32 skäms inte ett dugg ... eller så var det tvärtom.

Vattenrutschbanan är faktiskt en höjdare, den går fort som fan och man måste anstränga sig en del för att hålla kontrollen över det gummibåtsformade flytetyget som man sitter i. Med förtjusta vrål forsar de ner genom den psykotiska plasttuben. Att döma av skratten som folk ger åt dom när de kommer ner verkar det som om #32 och Stoofer kvidit lite väl mycket. En snabb mellanfest hinns med i omklädningsrummet varefter #32 letar upp #42 som inte helt oväntat fortfarande sitter och sväller i bubbelpoolen. Han går med på att åka badbyxorpåhuvudetrace om de först slappar lite i bubbelpoolen. Som om han inte skulle ha slappat tillräckligt. Nåja, slappa kan väl ingen ha tagit skada av.

Efter en bra lång stund kommer de äntligen iväg mot det avgörande åket. Radarparet får syn på en legendariskt het puma framför sig och pratar högljutt en stund om saker som borde hittas på innan det blir deras tur att åka. Ryktet har börjat sprida sig om vad som är på gång och det har vid det här laget samlats en ordentlig trupp med åskådare från Luleå uppe på balkongen för att se nerfarten.

#32 och #42 promenerar upp den långa trappan och hör att några barn är på väg efter dom där uppe så för att minska blottningsrisken får det gå fort att ta av sig badbyxorna och sätta dom på huvudet. De sätter sig i båten och far iväg. Det är SKITKUL!! Det tar bara några sekunder att ta sig ner och sen ska badbyxorna på igen. Jublet från läktaren är bedövande. #42 får på sig badbyxorna fort igen, men det får inte #32. Han lyckas trassla ihop dem och hör samtidigt hur barnen närmar sig i rasande takt bakom honom. Han ser även deras mamma över kanten. Nu är det ett svårt val. Ska han blotta sig för småglin som kan ta skada av det eller för en bastant mamma med schyssta chanser att tillfoga honom duktigt med skada? #32 tar chansen med mamman och hoppar snabbt ur bassängen med badbyxorna runt knäna. Hon tar det dock bra och skrattar och skakar på huvudet. Efter detta dröjer det ungefär 10 sekunder tills en röst i högtalarna säger att det är dags för folket från universitetet att ta sig till utgången. #32 undrar om det hade något med videokameran där uppe att göra.

I duschen är det lite käcka lekar som går ut på att försöka få Sumpen från Gamelasarna att plocka upp tvålen och att på olika erotiska sätt hälla duschkräm på arslet. Alla utom #32 verkar rörande överens om att #32 är dum i huvudet och skrattar gott åt hans upptåg. Bussarna väntar otåligt på att få ta oss tillbaka till Kårallen och vi hoppar på. #28 går med på att köra en kortare expedition till vår bostad och leta upp "Fäbodjäntan" så att vi kan ha lite visning på Kårallen. När de promenerat hela vägen dit så hittar de dock inte eländet av ovan nämnda anledning. Med brustna hjärtan knatar de tillbaka till Kårallen, för att mötas av dagens andra bakslag. Det är slut på käk!

A-katterna tröstar oss dock fort igen med korv med mos och trevliga historier. En enormt söt tjej som arbetar som phadder och heter Karin får en kil av #32 där det står "Får jag kila in den?" Hon vill dock inte ta emot den så han blir nästan lite ledsen i ögat. Fast bara nästan. A- katterna anordnar även en jättefin omgång med "SexJeopardy". De har dock varit lite halvslöa och använder samma frågor som de hade förra året. Det är ganska bra för det betyder att #32 kan dom bättre. Karin från Luleå är med och tävlar men hon är lite nannig och somnar mot axeln på #32 under frågeväggen när tävlingen är i sitt slutskede och det börjar dra ihop sig mot Tintorunda.

Vårt lag vet vad som gäller och ser till att vänta ut de andra lagen så vi kan städa upp alla resterna på rundan. A-katterna vet vad som gäller och i år verkar det inte ens som det tänker orka göra ett ambitiöst försök att stoppa oss. De har försökt med detta tidigare och misslyckats kapitalt vid samtliga gånger. Jochen är nog den som är mest tolerant av alla. Han agerar sällskap och underhållning vid startplattan och hjälper oss att trimma vår lilla bandare. Detta görs genom att hälla sprit i samtliga öppningar i den. Johan från XD6 har piggnat till ordentligt och ger bandaren sprit i stora volymer. Bandaren blir tokfull och tror att den är en racerbil. Åtminstone så låter den som det. Den börjar på låga hotfulla varvtal och går sen in i ett vansinneslopp där morret övergår till muller som övergår till surr som övergår till tjut. Den står pall för enorma mängder sprit och vi ger den mer.

Nu är det dags för nästa man till rakning. #32 kommer på att vi inte gaffatejpat någon under resan än och Jochen blir en bra försökskanin. Med Robin i spetsen tejpar vi fast honom i bordet och bjuder honom på fina mängder sprit och rycker lite i raggarsträngen. Han gillar det ena bättre än det andra av någon anledning. Sen ger vi honom en Malaco. Sen blir det lite äckligt då Johan med flera kör lypsyl på hans förhud.

Tintorundan kommer igång för vår del och vi har ganska snart stulit våra första flaskor och stampat korkarna. Det här årets Tintorunda flyter på utan större incidenter. Folk hinkar en massa 2760, somliga kräker lila, men det händer liksom inte så mycket nytt. Vi har duktigt skoj ändå, som vanligt.

XD6 med flera skjuter potatiskatapult och #32 tjänstgör lydigt genom att plocka tvålen framför dom. Men klarar de att pricka något? Knappast, lama stackare. En annan fin incident är avrättningen av bandaren. Det är helt enkelt dags att befria den från sitt lidande. Den får en sista slurk blanksprit och Tinto innan en sving i klass med Urbans (som av oförklarliga skäl valt att prioritera bort DömD för en skotersemester i år) skickar den i marken och plastdetaljerna viner genom luften.

#32 raggar runt lite sporadiskt, men märker att #39 vill ha ett av målen som heter Ida. Inte vill #32 vara den som håller på och bråkar om en tjej. Inte ens en sån där söt en. Så #39 får ragga i fred och killen sköter sig klockrent. Sent omsider kommer vi fram till Skåland där det pågår brakparty. Ett par tjejer hojtar åt #32 att han är "killen med rakapparaten". Tydligen har han försökt att raka ryggen på dem under föregående kväll. Låter på tok för omoget för att vara han tycker #32, men vi andra tror dom.

Festen är ett ganska snabbt övergående skede och folket börjar ta sig hem för att ladda inför HG. Så även vi. Planerna att flytta lite på "Jocke" blir efter hand allt mer och mer detaljerade. Det känns som att hela planen börjar bränna i fickorna på oss. Det får dock vänta tills efter HG bestämmer vi. Gammelasarna bjuder med sig #32 till sin lägenhet och de har en massa punsch och andra trevligheter. De häckar där en stund innan det börjar bli dags att dra sig vidare mot HG.

När #32 kommer till HG träffar han på den söta A-katten Chaplutt som han smyger med sig som handbagage på sittningen. Hon gör i vanlig ordning en stor insats på den här festen och det blir bara dimmigare och dimmigare för stackars #32. En som dock är betydligt dimmigare är fröken Brandt. Hon är knallfull, till och med så att Guldfisk från D6 får plocka iväg henne. Maten tar slut och discot tar vid. #32 har dock bestämt sig för att det är dags att visa vart skåpet ska stå. Han spelar ihop ett par hundra i Blackjacken och hittar sedan en medtävlare för ett fett Kamikazerace. Efter lite prutande med bartenderna så får han ner priset till 170 kronor per race. Rätt prisvärt med tanke på att det är 7 shots i ett race. Den lille fegisen som han tävlar mot slutar dricka efter 3 shots men #32 fullföljer sitt. Det visar sig dock vara en lite halvfånig ide för han tappar kontrollen och blir för full... Nåja, bara att gå hem och ladda om för nästa dag.

Lördag - Men släpp till då ditt snåla fanskap! [Nu är det väl revolution på gång?]

Fan, hur länge har jag sovit egentligen?? #32 vaknar av att #28 står ovanför honom, vilt fnittrande, med en massa taggtråd i händerna. Vad är klockan?? #32 lyfter med en ansträngning upp vänsterhanden och märker att hon är över halv sju? "Har jag sovit bort hela dagen!? Hur full blev jag egentligen!?" #28 berättar vilt skrattande att knasarna i CM hade försökt skydda sin Joakim von Anka med galvaniserad taggtråd. "Sånt sätter man ju upp när saker ska sitta kvar länge!"

Tydligen har en rätt stark trupp XD6or och Stoppar förstärkta med okända A-katter anfallit statyn och plockat ner den. Om det rent hypotetiskt skulle råkat vara vår förening som ställde till med eländet alltså. Vilket det säkert inte var. Hela den här texten är ju egentligen ett omoget skämt.

Tillbaka till historien. Ett par i gänget är nu trevliga nog att berätta för #32 att det faktiskt är morgon fortfarande och att han inte alls har sovit bort hela lördagen. Piltävlingen har visst inte ens börjat än. Nästa gång han vaknar är det av att #42 planerar att gå och kasta pil och vill att någon ska följa med. Ingen vill riktigt, så #42 får gå ensam. De övriga somnar om igen.

Nytt försök, folk vill gå och bakfylleäta i baljan. Det låter som en plan som man kan ta och hänga med på. Nu har däremot #28 slut på batterier på allvar, tro fasen det, killen har gjort stora insatser under natten. Även Johan och Robin som varit med och slitit är väldigt passiva. Resten lufsar över till Kårallen och bakfyllan gör sig plågsamt påmind. På vägen ser de den tomma stolpen där von Anka brukade stå och balkongen där han nu står och visar upp sig. Sällskapet hyllar honom lite med ett par ollningar och några fotografier.

Den lilla ängeln Helena skrattar när hon får syn på den sorgliga synen som det anländande sällskapet med säkerhet utgör, men hon är så snäll så hon får lov. De återfinner #42 som tydligen lyckades komma tio minuter sent till pilkastningen. Måste ha varit lite av ett antiklimax.

En ganska hemsk uppenbarelse är en transvestit i nätstrumpor som står och hänger i baren. #42 erbjuder #32 en gratis öl om han går och tallar på honom och kommer med ett skamligt förslag. Det är trots allt en gratis öl, så sagt och gjort; #32 går och tar kasslerröven i näven och frågar "Kommer du hit ofta?" Transvestiten skrattar lite och struntar i det hela. Det gör #32 med och ser till att kassera in sin pilsner istället. Till pilsnern får man en nacho-tallrik att äta och det är precis lagom.

#32 går och är lite social med katterna, varpå de ger honom den fina komplimangen "Generalmongo bland andra mongo" för att dom är så snälla. #32 blir så glad att han bjuder dem på lite av sin fina grogg. De blir så glada att de blir röda i ögonen och hostar när de smakar på underdrycken. Det måste vara kärlek. De tipsar sedan honom om att på Skåland ska det lekas "Så ska det supas" senare under dagen. Låter helt ok. Även om #32 hatar tv-programmet så är det omöjligt att ACats anordnar något tråkigt. De vet helt enkelt inte hur man gör.

Väl på Skåland så joinar TPK och hon är både söt och glad i vanlig ordning. En annan som är ruggigt enormt söt på det stället är Karin-phadder. #32 bestämmer sig för att göra ett nytt försök och ge henne en romantisk kil så han gör en där det står "Men släpp till då ditt snåla fanskap!" Den här fungerar bättre än den förra. Hon fnittrar och flörtar lite med honom och #32 blir bara allmänt lycklig. #39 och #42 vägrar inse att det här just hände. Det börjar bli dags att ta den här tävlingen lite mer på allvar så #32 lägger sig på rygg på borden där de tävlar. Han tenderar att kunna svaren ganska skarpt och blir matad med rödvin därefter varpå fyllan börjar kicka in igen.

Martin och #32 fattar det mogna beslutet att gå ut och olla rutan som de andra sitter bakom. Sagt och gjort. TPK tycker att de är jättegulliga och ger #32 en puss mot rutan. Himla trevligt gjort. Tävlingen börjar bli allt mer och mer okontrollerad, det är inte länge förrän det bara är folk från Lule kvar på Skåland och så TPK såklart. Hon tjatar en hel del på #32 att de ska brottas lite och han ser inget som säger emot en så bra idé. De cirklar runt varandra och försöker få in bra grepp vilt påhejade av de övriga ända tills de tappar kontrollen och faller ner i ett traktordäck. Där slutar de att brottas och har det bara gött en stund.

Vi tar oss hem igen och leker lite med Olle och kompani i korridoren. De är snälla och lånar ut sina duschar och datorer till oss så vi kan få lite fason på vår hygien och få lyssna på lite tuff musik. Nu återhittas även Fäbodjäntan, vilket är lite tragiskt. De sista fönstren att få visa upp konstverken har försvunnit och det hela måste skrinläggas. Nåja, vi har en sjujäkla middag att klara av nu. En efter en blir vi allt stiligare och stiligare. Givetvis kör vi som vanligt våra dörrstoppsvästar under kavajerna och en bit taggtråd pryder slaget på samtligas kavaj.

Under civiliserade och värdiga former drar vi i oss en del fördrink och påbörjar sedan segertåget mot Kårallen. Det är lite fördrinkar inne på Kårallen och Martin sätter igång en vadslagning. Förste man att olla den hemliga gästen får potten, där det är 20 kronor för att få gå med i potten. Det blir ett återkommande tema under kvällen att skrika till Martin och höra efter vad potten ligger på. Vi ser till att hitta våra platser och i år har vi faktiskt fått lov att sitta tillsammans igen. De har insett att vi trivs bäst på det sättet. Det har kommit en enda nykomling bland oss, men han visar sig vara himla trevlig.

Det är nu XD6 börjar komma igång på allvar med att olla saker i rasande tempo. Herrarna XD6 har ingått en annan pakt; den som först ollat bordsdamens glas skall räcka upp handen. Det dröjjer inte länge förrän Martins hand är i luften. Efter glasen följer damernas tallrikar och slutligen även bordsdamerna själva. Det är någon gång under detta händelseförlopp som Stoofers bordsdam får nog av det hela och ger igen. Hon tar helt resolut hans sked, gräver med den i trosorna och stoppar den i hans glass. Är det attityd eller vad? Fett med credits till den sinnesnärvaron, sådana tjejer gör livet ett par snäpp roligare. Den här kvinnan har nu skapat verbet "Att fitta något". Stoofer markerar med ett elakt leende att även han kan leka och äter upp glassen med skeden.

Vårt planerade jyckel med att lämna över lite presentförpackad taggtråd till CM får inte plats i toastarnas schema eftersom jycklen tar så lång tid. Detta beror helt enkelt på att man är väldigt väldigt bra på jyckel i LKPG och just i kväll verkar alla ha repat lite extra. Några av körprestationerna och sångtexterna är i världsklass! Särskilt ekonomernas förening "Elin Players" utmärker sig på ett strålande sätt och det dröjjer länge innan den överförtjusta publiken låter dom gå av scenen.

Den hemliga artisten tar nu plats på scen och det är Peter Walbäck som kommer inspringande. Den här mannen är mycket kontroversiell och det är väldigt många som ledsnat på honom. Ett flertal i publiken buar när han kommer inspringande, men minst hälften blir lyckliga och jublar. Han drar igång en standup-comedy och han sköter sig faktiskt bra. Han jobbar på att vara rolig istället för bara störig som han varit vid en del tidigare incidenter och han drar in rungande skrattsalvor. Den stora publikfavoriten är förmodligen dock när Gnu från Delta plockar in potten. Från ingenstans dyker han upp och trycker snoppen mot Walbäck. Walbäck skrattar, håller upp skon och ber honom att olla även den. Det är inga problem att ordna det. Killen kan sedan med belåten min kassera in närmare trehundra spänn hos Martin. Det borde vara ungeför 50 öre per åskådare som såg hans snopp. Killen är billig.

Under showen så börjar #39's span från kvällen innan, den söta Ida, att flörta med #32 på helt skamlösa sätt. Han flörtar tillbaka så gott han kan, men hon har helt sanslös talang på det hela så han känner sig nästan lite utklassad. Fast det finns förstås värre sätt att klassas ut på. #39 verkar ha gett upp det hela och ger #32 skrattande klartecken att fortsätta.

När det börjar bli läge att middagen skall övergå i dans plockar två tjejer #32 på var sin sida och leder ut honom på en jäkligt härlig "promenad". Mycket mer sånt tack. På vägen tillbaka aspirerar #32 dock på titeln "kvällens svin" då han utan tvekan släpper tjejerna och plockar åt sig phadder-Karin istället. "Vad ska jag göra, tjejen är ju helt enormt söt!!" Det är ungefär här som #32 får reda på att damen i fråga är lika upptagen som hon är söt. Den som gapar efter mycket...

Discot börjar närma sig stängningsdags igen och #39 konstaterar att det börjar bli hög tid för kvart-i-tre ragget och han sätter igång. Även idag funkar hans raggande mycket bra och han får gosa lite. Nu går transporten mot Skåland. Ängel jobbar i baren och är i vanlig ordning mycket duktig. #32 försöker flörta lite, men Ängel ser ut som hon skall svimma av trötthet och är lagom mottaglig. Ögonlocken börjar hänga allt tyngre och det oundvikliga slutstupet närmar sig. Vi går hem till vårt, somnar i vår valphög och DömD är över för denna gång. Bara ett år kvar tills tåget går...

Slutliga tack. D-Group, vi fick inte umgås så mycket med er som vore lämpligt, men misstolka inte det, vi älskar er! A-Cats ni sliter som vargar och ni har humor i gigantklass. Fortsätt vara bäst!! Våra underbara phaddrar, ni gör livet i Linköping praktiskt möjligt, ni öppnar era hem helt osjälviskt. Ni ska veta om att det betyder otoligt mycket för oss! Slutligen tack till alla de underbara flickorna som flörtade med oss, ni kommer att finnas i drömmarna länge länge. =)

PS: Stoofer HUR I HELVETE kan du vara så klantig att du super bort overallen på Arlanda?!?! DS.